onsdag 29 augusti 2018

Ny bok: "Rytmen av London"

Brixton i södra London är en motsvarighet till Harlem i New York som de svarta britternas kulturella centrum.

Resan börjar i en smått legendarisk skivbutik på Coldharbour Lane i Brixton, en stadsdel i södra London som länge var ökänd för kravaller och kriminalitet. Det är mitt under de olympiska spelen i London och de många jamaicaner som bor i Brixton är uppspelta. Med stolthet hejar de på sin landsman Usain Bolt, sprinterlöparen som blev spelen store stjärna, samtidigt som de förbereder firandet av Jamaicas 50-årsdag som självständig nation.
Brixton var redan då en förvandlad stadsdel som gått från att vara ett fruktat hörn av London till att bli ett av stadens trendigaste områden. Det är en historia som kan skildras på många olika sätt och jag lämnade Brixton den där dagen med ett nyfikenhetens frö planterat i mig.
Denna nyfikenhet har lett fram till reportageboken ”Rytmen av London” (Carlsson Bokförlag), som utkom under oktober 2018. Boken har jag beskrivit som en resa genom mångfaldens geografi, i ett London som är en av världens mest mångkulturella städer. Berättelsen utspelar sig i skuggan av Brexit och en framväxande främlingsfientlighet, både i Storbritannien och runt om i Europa.
Bokens titel har jag lånat från något jag hörde Londons borgmästare Sadiq Khan säga vid ett framträdande. London är en stad präglad av öppenhet och tolerans, en plats som ger hopp i en allt mörkare tid. Londonborna röstade med bred marginal mot Brexit. Samtidigt som främlingsfientligheten blossade upp runt om i Storbritannien under en Brexitkampanj präglad av populistiska budskap valde invånarna i London en muslim, Sadiq Khan, till borgmästare.
London har sina problem, var så säkra, men det är också en stad där väldigt många sedan länge insett att människor av olika ursprung – etniskt, kulturellt eller religiöst – kan leva tillsammans, eller åtminstone sida vid sida, utan större problem.
Boken är uppdelad i tre delar. Den första handlar om Brixton och skildrar hur denna stadsdel under årtiondena efter andra världskriget blev en symbol för ett nytt, mångkulturellt London. Immigranterna från den västindiska övärlden möttes av en tuff verklighet när de kom till den brittiska huvudstaden. De levde i en vardag präglad av öppen rasism och på 80-talet exploderade Brixton i våldsamma kravaller.
Resan därifrån har varit en kamp för att bygga upp ett nytt lokalsamhälle. I dag förbluffas många över en närmast total förvandling av stadsdelen. Denna motsvarighet till Harlem i New York har blivit så trendig att många Brixtonbor tycker det gått för långt.

Samma utveckling sker i östra London, stadens mytomspunna East End där muslimska immigranter från Bangladesh utgör en stor del av befolkningen. Detta är min ”hemmaplan” i London där jag har min bas när jag är i staden. I bokens andra del skildras ett av Europas mest muslimska storstadsområden i kvarteren kring Brick Lane, länge en symbolisk gata i migranternas London.
Bokens tredje del utspelas i skuggan av ovissheten kring Brexit. Vad ska hända med London när Storbritannien lämnar EU? I staden finns bortåt en miljon invånare från andra EU-länder. Läsaren får möta polska migranter i stadsdelen Walthamstow i nordöstra London, följa med till Tooting i södra London där borgmästaren Sadiq Khan växte upp och träffa en bangladeshisk stjärnkrögare med många synpunkter på immigration och Brexit.
                                                                                                         ANDERS STEINVALL

tisdag 28 augusti 2018

"En blivande Londonklassiker"

Den mytomspunne gatukonstnären Banksy kommenterar utvecklingen i London.


När reportageboken ”Det nya London – frontlinjer” utkom våren 2015 mottogs den av positiva omdömen i en rad recensioner och artiklar. Allra mest positiv var tidskriften Respons, specialiserad på bevakning och recension av facklitteratur, som i en tre sidor lång recension publicerad strax före jul (nummer 6, december 2015) kallade boken en "Londonklassiker i vardande".
Recensenten, författaren och litteraturkritikern Gabriella Håkansson, beskrev boken som "en mångfacetterad hybrid mellan reportage, essä och historieskrivning som skildrar ett stycke pågående samtidshistoria".
"Det här, mina vänner, är kvalitetsjournalistik på högsta nivå", skrev Håkansson, vars författarskap bland annat består av en uppmärksammad romantrilogi som utspelar sig i 1800-talets London.

Särskilt glädjande för mig, som bokens författare, var att flera recensenter och skribenter läst boken precis som jag hoppades att den skulle bli läst. Det är, så klart, en bok om London, där stadens dramatiska utveckling och förändring skildras. Men det är lika mycket en bok som försöker beskriva hur städer förändras i största allmänhet.
Det är inte heller ett resereportage eller en guidebok, även om min tanke varit att den kan användas som en alternativ guide för den som vill upptäcka nya och intressanta sidor av London. Flera recensenter påpekade just detta, däribland Gabriella Håkansson som skriver att boken "är den perfekta guideboken för den intellektuellt nyfikne Londonresenären".
"Den kommer att bli en klassiker" avslutade hon sin recension.
Författaren Amanda Svensson, som själv varit bosatt i London, avslutade en stort uppslagen recension i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad (14 juli 2015) i samma tanke. Hon skrev att boken levererar mer än ”hårda fakta och dystra iakttagelser”.
”Steinvall har en fingertoppskänsla för intressanta anekdoter och spännande miljöer, och även om ’Det nya London’ långt ifrån är en guidebok är jag övertygad om att många Londonresenärer skulle kunna använda den som en komplementerande – och högst bildande – sådan”.
I Helsingforstidningen Hufvudstadsbladet (17 juni 2015) skrev Londonboende recensenten Charlotta Buxton även hon att boken fungerar ”som ett slags alternativ guidebok”. Buxton ansåg att ”Det nya London” är ”en viktig bok” för sin skildring av hur det enorma inflödet av pengar förändrat staden.
”Det finns många sätt att studera den här förändringen. Steinvall har valt att titta på hur London förändrats som stad. Han pratar med arkitekter och stadsplanerare. Han tittar på kontroversiella skyskrapor och byggprojekt. Boken blir en fascinerande inblick i vilken roll den fysiska staden, med sina hus, kvarter och områden, spelar i Londons metamorfos.”
En annan Londonkännare som skrev positivt om boken var Andres Lokko, som i en recension i Arbetet (11 maj 2015) skrev att han, kapitel för kapitel, blev ”vidareutbildad” av läsningen.
Även om boken främst riktar sig till den som är allmänt intresserad av städer, och särskilt London förstås, togs emot väl även av skribenter med stor sakkunskap. Svenska Dagbladets prisbelönta arkitekturskribent Elisabet Andersson, som skrev om boken vid två tillfällen (3 maj och 3 juni 2015), lyfte fram boken i ett lästips riktat till arkitekturintresserade.
”Journalisten Anders Steinvall har skrivit en gedigen reportagebok om detta urbana drama. Boken är självklar reselektyr för alla Londonturister som vill veta mer om det samtida London.”
I Aftonbladet (2 juni 2015) tyckte recensenten Ulrika Stahre att ”en bok om stadsbyggnad är helt rätt” i tid då många städer genomgår stora förändringar och lider av svår bostadsbrist. I Kvällsposten (15 juni 2015) är krönikören Shora Esmailan inne på samma spår.
”Det är skrämmande läsning, men vissa partier av boken skulle lika gärna kunna handla om vår egen huvudstad Stockholm. Och de bildar en horisont för vårt Malmö.”
                                                                                                   ANDERS STEINVALL